Archive for the ‘Tankar’ Category

… mår jag faktiskt riktigt bra!

Jag har varit så jäkla orolig för att timmarna på jobbet inte skulle bli så många med tanke på neddragningar osv. Det löste sig dock igår kväll när det akut behövdes folk på jobbet, så jag tar alla timmar som jag bara kan! Det kändes som en STOR lättnad!

Jag har mina upp- och nedgångar som alla andra och denna gången har det väl varit lite mer känsligt än vanligt. Jag har haft svårt att vara glad, jag har varit fruktansvärt lättirriterad och lätt för att bli ledsen. Allt pga. att det ska strula med dessa förbannade neddragningar på jobbet. Det är ett större orosmoment än vad många tror. Det är en stor oro att ofrivilligt tjäna mindre pengar så att man får mindre att röra sig med i slutet av månaden. Nu är det dessutom semestertider det handlar om dessutom. Inte kul att inte kunna sätta sig på en uteservering då. Men sån tur är så har jag min käre sambo. Han hjälper mig om jag behöver… Älskar den mannen över allt annat…

Annars så är det lugnt och skönt hemma. Lite småpyssel som vanligt. Värmen de senaste dagarna har gjort mig helt färdig. Har mest suttit och hängt, trots att jag borde ut och röra på mig! Fast det är inte bara jag som tröttnade på värmen igår. Katterna också… Så här hittade vi dem igår kväll när vi hade grillat klart och skulle sätta oss och äta. Helt färdig och ville inte ligga någon annanstans än på altanen där det var hyfsat svalt. Underbara små missar!

Fick tagit en bild på trädgården! ÄNTLIGEN! Vi delar denna rabatt med grannen som har bra smak när det gäller växter. Rabatten är finare i verkligheten! Tog tyvärr ingen bild på resten av trädgården, men innan häcken är klippt och lavendeln blommar så är det inte lönt!

Lägger in en bild från gårdagens skymning. Flaggar vajar stilla och det är fortfarande 26 grader ute. Vi gick senare ner till höjden för att titta på ett inkommande åskoväder. Det är ett helt skådespel som tyvärr är svårt att föreviga på bild utan ett fungerande stativ till systemkameran.

Denna sista bilden har en liten, men stark historia. Jag och svärmor hittade en myra av något slag. Den kunde i alla fall flyga. Den bar runt på en grön larv som var några storlekar större än sig själv! Svår att fotografera eftersom den inte var stilla en sekund, men det är otroligt hur mycket de kan bära jämfört med hur mycket de väger!

Nej nu ska jag jobba! Tog cykeln frivilligt idag och det var helt underbart att känna doften av en sommarkväll!

Kram!

Liz

Jag känner mig så för-annat frustrerad just nu. Det gick inte vägen med ett av de jobben som jag sökt och som jag varit på intervju för. Vart ska jag nu ta vägen? Jag vill inte sitta kvar där jag är nu, med detta skitjobbet som jag har. Det är jättejobbigt att hålla på att söka jobb hela tiden, gå på intervjuer och sen bli nekad tjänsterna. Jag fattar inte vad det är som jag gör fel?

När jag fick det senaste beskedet så satte jag mig på golvet där hemma och grät. Jag ville så gärna ha det jobbet, men icke. Någon bra förklaring fick jag inte heller till varför någon annan fick tjänsten. En konsulttjänst på Ringhals som jag gick miste om!

Jag sitter på mitt nattjobb just nu och jag mår inte bra av det här. Jag vill inte vara här! Jag är absolut inte deprimerad eller så, utan bara så förbaskat frustrerad och ledsen över att inget går som man vill ibland. I övrigt är allt som vanligt…

Någon som kan ge en ett bra tips? Någon som vet ett bra jobb? Eller något som man kan jobba extra med bara för att tjäna lite extra pengar? Är trött på att tjäna mindre än alla andra…

Nu ska jag inte tråka ut er med mina känslor..

Kram

Liz

Jag har sedan lång tid tillbaka följt en blogg. En blogg om en familj lite längre norrut i landet. Det var en ren slump att jag ramlade in på den och upptäckte sedan att bloggen tillhörde en person som är familj med en annan person som jag gått i skolan med. Bloggvärlden är liten ibland…

Ägaren till denna blogg skulle snart föda ett syskon till sitt första barn, men livet tog en oväntad vändning. Den lille pojken är nu en ängel…

Som jag skrivit i bloggen innan så är det som en käftsmäll varje gång något oväntat sker i livet, när någon ser fram emot något så mycket och det inte är mycket väntetid kvar. Istället tog alltså livet en annorlunda vändning.

Jag känner inte dessa personerna, men jag vet vilka de är genom mina gamla klasskamrats blogg.

Jag känner med er och jag hoppas att ni på något sätt tar er genom allt detta. Har sett på många andra bloggar att ni har en stor familj som stöttning.

Livet blir inte alltid som man tänkt sig…

Liz

P.S.  Jag lägger inte ut några länkar till denna blogg av respekt för familjen D.S.

Det är som en käftsmäll varje gång. Varje gång någon ung människa försvinner från vår värld och efterlämnar sig barn, man, familj och vänner.

Linda dog i förrgår och jag har svårt att sluta tänka på henne och att jag aldrig mer kommer få läsa ett inlägg från henne på hennes blogg.

Tankarna rör sig i huvudet när jag sitter och funderar på livet. Jag vet ju hur det är att förlora en förälder, även om jag inte var så ung som nu Lindas barn är. Fyra små pojkar är nu utan en mamma och den yngste kommer troligtvis inte komma ihåg henne utan får se på henne via alla hennes bilder som hon tagit på sista tiden. Bilder som finns i minnesböcker som hon gjort till sin familj. För de visste om det, att hon inte skulle klara sig länge till. Cancern hade spridit sig så pass att det nu enbart handlade om att köpa sig tid till att leva.

Jag har inte bloggat på länge för jag har inte haft något att skriva om. Visserligen har det funnits nyheter och annat som jag hade kunnat klaga på direkt, men jag har inte haft behovet. Men nu har jag ett behov att få skriva av mig istället.

Jag hoppas att Lindas familj klarar sig bra i livet. Jag vet att det kommer vara tufft den närmaste tiden, men förhoppningsvis så finns det en kärleksfull familj som finns där hela tiden.

Livet kan ta en snabb vändning och det är ju något som jag är smärtsamt medveten om. Det har definitivt format mig till den människa som jag är idag. Jag tar inte livet för givet, jag vet att det kan finnas tuffa hinder på vägen som gör att man måste tänka om. Det är inte förrän man står där vid ett vägskäl som man ser vad livet egentligen handlar om.

Så mitt tips till er som tar allt för lätt på livet: Gör inte det!

Man vet aldrig vad som händer, så ta vara på de stunder som verkligen betyder något. Dokumentera dem och minns dem åter igen om några år och njut.

Det gör jag.

Liz

Jag är egentligen inte speciellt långt borta. Sitter vid datorn varje dag, men har inte haft lusten att skriva den senaste veckan eller två som det nog blir. Vi har haft fullt upp hemma med firandet av en födelsedag och vi har haft många gäster på besök. Det tar sin lilla tid och jag har dessutom inte känt något behov av att skriva av mig här i bloggen. Jag verkar ha det bra helt enkelt!

Det händer i övrigt inte så mycket. Jag sitter på jobbet just nu och har fått lagom med träsmak efter en stunds stillasittande. Måste dessutom lägga upp benen högt nu på nätterna, svullnar annars om benen. Jag måste hitta ett jobb som inte gör mig gammal, för det gör mitt nuvarande. Nätterna tär på kroppen och jag vet inte riktigt hur länge jag ska orka med att åka till jobbet varje kväll, inte få sova bredvid min J och gå miste om katternas värmande päls i sängen på kvällarna. Jag har tröttnat rejält på det här och jag har sökt en hel del jobb på sistone. Så nu är det väl bara till att vänta och se vad som händer!

Nu ska jag sluta skriva. Jag har inget vettigt att berätta, men jag återkommer så fort jag har någon fundering som jag vill dela med mig!

Kram!

Liz