Känner ett stort behov av ensamhet för tillfället. Vill bara åka iväg och sätta mig på den där bänken nere vid havet som jag och pappa alltid satt på förr i tiden när vi var ute på promenad. Den där bänken, sliten och ranglig, men ack vad den betyder mycket för mig. Att kunna sitta där, ifred. Att kunna sitta och fundera i lugn och ro.

Just nu så har jag min ensamhet på jobbet. Det är 9 timmar kvar innan jag ska gå hem. Så nio timmar av ensamhet och lugn.

Jag vet inte varför jag får sådana perioder ibland. Jag vill bara vara ifred, kunna stänga av allt runt omkring och få leva i tystnaden. Dock känns det som om det alltid är någon som drar i mig. Antingen plikten till jobbet, familjen, vännerna eller andra saker som man måste göra. Man får nästan aldrig en lugn stund. Men ta mig inte fel nu. Jag älskar min familj och mina vänner! Ibland måste det bara vara på mina villkor, inte på andras.

Jag har stäng av radion här på jobbet. Kollegan åkte precis efter en stunds visit och lite prat. Nu är jag ensam igen och det är skönt. På jobbet får jag mitt lugn. Här kan jag inte stressa, det går inte. sitter och tittar ut på en blå himmel som är täckt med moln här och var. Det ser så fridfullt ut!

Ja, ibland så har jag mina perioder och som jag känner just nu så behöver jag mina två veckors semester för att komma till ro igen. Bara få dra täcket över huvudet och kunna njuta av lite ledighet. Just nu är det en pina att gå till jobbet. J har semester och jag vill bara vara hemma med honom istället.

Men en vecka till och fem arbetspass.

Det orkar jag!

Kram på Er!

Liz