Archive for April, 2010

Dagens största nyhet enligt mig är Oppositionens utspel om höjda skatter. Nu vill de höja skatterna för alla som tjänar över 40 000 kr/månad. Varför nu detta? Varför ska man behöva skatta för att man råkar tjäna bra med pengar?Varför behöva förlora en massa på något som man själv slavat ihop till?

Sahlin gräver sakteliga sin egen grav fram tills valet. Den idioten och hennes pack kan fara åt helsike. Jag avskyr deras politik. Den är förtryckande på andra hållet jämför med som det är nu.

Oppositionen vill satsa på de som har det dåligt i Sverige. Visst säger jag då, men till en begränsad del. Jag tänker fanimej inte hjälpa dem som har fastnat i alkohol- eller drogmissbruk. De har gjort ett eget val som kommer leda till deras död i längden. För hur ser statistiken inte ut bland missbrukare? Återfallen är många.

Jag gillar att olika personer har gått ut med “tobleronepolitiken”. För det är ju så det fungerar för hela packet i Oppositionen. Man skiter i att se hur bra vi har fått det nu när Alliansen har suttit i en mandatperiod och vi kommer bara få det bättre i framtiden.

Vem vill egentligen se Sahlin som statsminister? Jag har inte ett uns förtroende för henne och hon kommer bara att göra bort sig hela tiden. Vill ni att hon ska skämma ut Sverige inför världen?

Oppositionen kommer att höja alla skatterna mer än vad Alliansen har sänkt dem och vi kommer åter igen få det snålt i plånboken. Sen att de vill höja bensinskatten med 49 öre/liter är också idiotiskt! Höjningar, höjningar och höjningar! Vart fan har sänkningarna tagit vägen? Fattar ni inte att ni kommer att förstöra allt som byggts upp de senaste fyra åren?

Nä, ut med packet och låt nu Alliansen får göra sitt jobb! De gör det så bra och det kommer enbart att bli bättre!

Liz

Puh!

Nu är jag på jobbet och för första gången idag hinner jag sätta mig ner och blogga lite.

Fick en kommentar om att jag kanske blivit skrämd av taskiga kommentarer osv, men nej nej! Absolut inte! Tycker det är kul att få diskutera heta ämnen hela tiden.

Jag hinner dock inte med just nu! Vi håller på att packa ner hela lägenheten för att flytta till större boende och jag har inte tid att sitta och blogga hela tiden. Jag kommer få mer tid så snart vi har flyttat.Vi får nycklarna i morgon och flyttar på lördag. Söndag vaknar vi upp i vår nya lägenhet som snart ska renoveras!

Så snälla ni, ha tålamod med mig! Jag hinner knappt med det jag har just nu. Ska dock försöka hinna med att blogga lite politik under natten, försöka skrev jag!

Ha det så bra!

Liz

Jag har inte hunnit med att uppdatera bloggen på ett bra tag nu. Eller ett par dagar handlar det visserligen om.

Flytten tar sin tid och på torsdag får vi nycklarna till lägenheten. Så det är stressigt hemma just nu med att packa ner allting och sen ska allting upp igen.

Så ni får ha lite tålamod med att jag inte hinner uppdatera speciellt mycket nu denna veckan, men ha tålamod. Det ska komma lite bilder m.m. och det snart!

Sitter på ett kvällspass på jobbet idag, så nu ska jag väl hinna med att lägga in ett par inlägg!

Kram på Er!

Liz

Har varit iväg på möhippa hela helgen! Därav ingen uppdatering. Har inte heller kunnat skriva om det i bloggen då K läser allt som oftast! Tack för en mycket trevligt helg!

Lite anonyma bilder kommer ut senare, samt uppdatering!

Liz

Här har jag inte uppdaterat på ett par dagar.

Jag har massor i huvudet just nu med flytten och så tänker jag på vovven halva tiden. Så om ni undrar varför jag försvinner oförklarligt emellanåt.

Igår var vi på banken och lade upp lånen till lägenheten. Skönt att ha det gjort och nu ska vi tillbaka på torsdag och få nycklarna! Jippi! Äntligen! Vi börjar flytta direkt! Det kommer bli några dagar med att flytta allt smått innan vi kan ta allt stort. Men, men, så får det bli! Vi har i alla fall en hög med goda vänner som ska hjälpa oss till helgen, samt min mamma, hennes sambo och J:s föräldrar.

Jag kom precis upp ur sängen. Är ledig idag och tänkte att jag tar sovmorgon idag. Det är så skönt att få känna sig utsövd för en gångs skull.

Vet inte riktigt vad jag ska hitta på idag. Kanske ner på stan en sväng. Kan inte hitta på speciellt mycket då J har bilen idag. Jag ska åtminstone gå till någon affär och köpa kattmat för katterna ränner runt benen på mig och är hungriga. De har torrfoder, men nej nej, det ska vara burkmat. Bortskämda små kräk!

Vädret är lite lynnigt idag så det verkar som om det ska packas ner ett kök idag. Ska packa glas med tidningspapper osv. Det tråkigaste som finns, men vad gör man inte för att allt ska hålla!

Nu ska jag få i mig lite frukost! I´ll be back later!

Liz

Det finns bara en, bara en, som kan få mig att få så mycket känslor. Det är Hasse Andersson med sin visa “Änglahund”. Visan påminner så mycket om pappa och nu min lille voffe som inte finns mer. Kan se voffe och pappa framför mig när jag hör denna visa.

Hasse Andersson har alltid varit en idol för mig. Snällare människa får man faktiskt leta efter.

Kommer ihåg när jag träffade honom på Ica Maxi i Mellbystrand för en väldans många år sedan. Jag fick en så stor kram, den glömmer jag aldrig.

Liz

För första gången på en vecka kommenterar jag nu nyheter igen. Jag har bara sörjt min lille voffe, men det känns ändå rätt så bra nu. Jag har sörjt honom sedan länge, redan innan han var borta eftersom jag vetat länge att det snart varit dags för honom att somna.

Jag önskar att den där jäkla vulkanen kunde sluta med sitt utbrott snart. Nyheterna är tapetserade med aska, lava och flygplan som är inställda. Visst, det påverkar en hel del i våra vardagsliv, men man tröttnar rätt så fort på att hela tiden få höra samma saker. Förhoppningsvis kommer flyget igång snart igen så vi slipper detta och kan ge rum åt andra, mer viktiga nyheter.

Jag blir inte riktigt klok på vädret som varit nu under kvällen. När vi åkte till gymmet vid halv åtta tiden så regnade det. En timme senare när vi skulle hem, då snöar det! Snacka om aprilväder. Jag har tröttnat på snö och vill bara ha vår och sommar nu.

Att stödet för kungahuset skulle minska, det förvånar jag mig faktiskt över med tanke på kommande bröllop. Jag tror nog att svenskarna mest tänker på sig själva och sin ekonomi eftersom vi är inne i en lågkonjunktur. Man vill inte bli av med några pengar. Men det har vi blivit av med i alla tider och detta påverkar inte vår egen ekonomi på det sättet. Vi kommer inte märka av det. Vi kommer inte få betala mer i skatt bara för att de gifter sig. Ja, vi kommer inte märka någonting.

Liz

Det är sista natten på jobbet för denna vändan. Tre nätter har det blivit, men just denna natten kommer nog bli jobbig. Inte pga. mycket arbete, utan för att jag hela tiden sitter och funderar. Jag vet inte riktigt vart jag har mig själv just nu.

Jag sitter och tittar på bilder på voffe. Har gjort ett collage som ni kan se i inlägget innan detta. Tittar på bilderna och kan av någon anledning inte förstå att han är borta. Tårarna börjar automatiskt rinna när jag skriver det, men ändå så går det inte riktigt hem i huvudet. Det är som om han fortfarande ligger och sover i sin korg bredvid min säng. Kopplet hänger helt oanvänt i hallen sedan i fredags och jag har stått och hållit i det ett antal gånger.

Det är som om hjärnan vägrar förstå. Dock var det så med pappa också. Det tog ett bra tag innan hjärnan gav med sig och man kunde acceptera att man skulle prata om pappa i dåtid. När pappa levde, när han gjorde det osv.Livet måste dock gå vidare, det är tystnaden där hemma som är det värsta. Man är van vid att ha en hund tassandes omkring sig hela tiden och nu är det helt tyst.

Ringde och berättade för min syster idag och hon blev naturligtvis lite sorgsen, men livet har sin gång. Det är bara så och det måste man kunna acceptera.

Jag har varit med om så mycket i mitt liv att man accepterar det som händer utan problem egentligen. Man vet att det måste vara så i livet.

Jag kan babbla på om detta länge, men jag ska försöka ge mig ut i nyhetsvärlden under natten. har lite annat om jag måste göra via datorn också. Har lovat att göra en företagsdeklaration. Ingen stor, utan mer som en liten rutinsak.

Liz

Saknar min lille voffe!

Världens bäste lille vän!

Liz

Jo, det fick jag för en stund sedan. polisen är aktiv inatt!

Drograttfylla, 3 polisbilar och en bil som inte ville stanna!

Liz

(Bild: Polisen Halland)

Sedan hunden fick somna så råder det harmoni på ett konstigt sätt hemma. Vet inte riktigt varför, men det har varit lite jobbigt på sistone när man inte har kunnat åka hemifrån utan att det skulle bli något på golvet. Jag tror inte vissa har förstått hur pass jobbigt det har varit, men så har man ju hoppats på att det kanske kunde bli bättre. Dock så kommer insikten till slut att det inte kommer bli det.

Det är så förbaskat tyst hemma. det kan gå mig på nerverna ibland så det streamas hela tiden musik via nätet på datorn i köket där hemma. Något som får en att tänka på annat.

Annars så sysselsätter jag mig som vanligt. Vardagslivet är tillbaka till det normala, dock med mer tid till övers eftersom det inte finns någon hund att gå ut med mer.

Jag har suttit och tittat på tapeter på nätet. Har hittat en fin:

Fullkomligt älskar den, men frågar mig samtidigt hur mycket den kostar. den kan inte vara billig. Får kolla upp det. Annars så har jag hittat en massa andra som jag också gillar. Nu ska jag bara få J att gilla dem också.

Torsdag ska vi till banken och lägga upp lånet för lägenheten. Ska bli intressant att se hur der artar sig, men det verkar som om rörlig ränta är det bästa just nu.

Helgen bjuder på tömning av vår klädkammare i den nuvarande lägenheten. *HU* Det kommer ta hela helgen i anspråk att rensa ur den. får väl packa ner allt i lådor och så får man väl rensa bland sina kläder. Det ska bli lite spännande att se hur mycket man inte använder! Det brukar bli en del…

Det är alltså bara en och en halv vecka tills vi får nycklarna till lägenheten. Kommer åka direkt dit och kanske ta en krukväxt med, bara för att det ska se lite bebott ut. Sen kommer frågan om man ska installera ett larm i lägenheten. Har inte funderat klart på det, men jag kan få det billigt, så varför inte egentligen?

Sitter och tittar på Svenska Hollywoodfruar, men jag tycker inte det är så bra längre. Tjatiga Maria Montazami har jag börjat tröttna på. En dum blondin med de rätta orden!

Vad ska ni hitta på i helgen då? Själv har jag ju bara flytten i huvudet och en massa annat som jag måste göra!

Nehej, jag får återgå till mitt här på jobbet!

Liz

Det var första gången i mitt liv som jag behövde ta ett riktigt svårt beslut. Beslutet som skulle betyda att min vovve skulle få det bättre än vad han hade det i livet.

Som jag har vridit och vänt på detta och länge.

Konstigt nog så känner jag mig tillfreds med mitt beslut. Jag vet inte riktigt varför, men nu när jag tänker på min voffe så ler jag. Ser honom springa emot mig när jag kommer in genom ytterdörren, trots att han inte finns mer.

Jag har funderat väldigt mycket nu dagarna efter. Vad livet egentligen är värt och hur viktigt det är att vara mogen, modig och att ta rätt beslut. Jag trodde knappt på mig själv först, men när allt väl var över så var/är jag stolt över mig själv och det beslutet jag tagit. Jag har vetat ett bra tag att jag skulle behöva ta steget, men jag har ansett att jag kunde vänta ett tag till. Men så sker det händelser som gör att man inte orkar mer. Händelser som gör att man måst tänka efter och ligga sömnlös som jag gjort natten till onsdag. En händelse som fick mig att inse, att detta inte är ett värdigt liv längre, att voffe får det bättre om han får somna.

Jag vet att jag skrivit mycket om detta nu, men det är mitt sätt att bearbeta sorgen på. Sorgen som började redan i onsdags när jag tog steget och ringde till veterinären och bokade tiden. Det var nog det svåraste jag någonsin gjort. Jag grät massor de dagarna fram tills att det skulle ske. När jag väl satt där med J och mamma så kändes det rätt. Rätt beslut har tagits och ett värdigare slut kunde han inte få. Alla vi som älskade honom fanns där och höll honom sällskap in i det sista. Han kunde inte fått det bättre…

Jag känner hur klumpen i halsen växer när jag skriver detta, men det är skönt när tårarna kommer sakta, sakta.

Hans koppel hänger på sin plats i hallen. Korgen har sin plats bredvid min säng, även om den nu är tom. Jag har bäddat den fint med hans filt. Den får stå där tills vi flyttar. Då ska jag säga farväl ytterligare en gång och då till hans saker. Ni som har förlorat någon vet att man inte direkt tar bort saker eller ägodelar, utan de får stå ett tag som minnen. Så också här…

Det är konstigt hur dofter kan få en att minnas. Voffes filt doftar som honom och det ger mig en våg av minnen varje gång jag känner den.

Jag mår i övrigt bra, för er som undrar. Har fått många sms och andra telefonsamtal osv. Det var ett beslut som vuxit fram med tiden och nu inför flytten så var det rätt tid att ta beslutet. det hade inte varit rättvist mot en 15 år gammal vovve att behöva flytta än en gång och behöva vänja sig vid ett nytt ställe. Jag tror innerst inne att han inte hade klarat det.

Jag tog en del bilder på honom när han somnat. Lägger inte upp dem här eftersom jag tror att många kan ta illa upp. Lade ut den på tassarna för den säger så mycket. I övrigt ser det ut som om han bara sover på bilderna. Jag är glad att jag tog dem…

Jag kommer troligtvis att skriva mer om detta, men mindre ju längre tid det går. Det är dock bra terapi.

Jag kan inte säga annat än tack till er som hört av er och stöttat mig genom detta. Valde att berätta om mitt beslut samma dag som jag tog det, mycket för min egen skull. Alla har förstått mitt beslut och det är jag väldigt tacksam över.

Som sagt, jag mår bra, även om det kommer några tårar ibland. Jag gjorde mitt sorgearbete redan innan han var borta och det är något som jag kan rekommendera till er som funderar på att göra samma sak mer era gamla fyrbenta vänner. Boka en tid ett par dagar innan, om möjligheten finns såklart, och njut sedan av de sista dagarna. Vi behandlade voffe samma som innan, han fick lite extra gos och kel. Så kände jag att det skulle ske. Jag ville inte att han skulle känna någon oro över att vi skulle bete oss annorlunda.

Men åter igen, TACK till er som hört av er och funnits hos och för mig!

Jag är glad att jag har så bra vänner!

Kram!

Liz

Har satt mig här vid köksbordet och tittar på bilder från igår som jag har i mobilen. Tänkte att jag skulle ångra mig om jag inte tog några bilder på min lille vovve när han somnat, så jag fick några bilder att minnas med i alla fall.

Den som berör mig mest är denna bilden bredvid. Min lille vovves gamla, slitna tassar som fungerat felfritt i ett helt hundliv, för mig i nästan 15 år. Dessa små tassar som man knappt fick röra, de var hans och ingen annans. Igår kunde jag för sista gången känna hans tassar i mina händer.

Vi har varit iväg nästan hela dagen, men tankarna har hela tiden gått till min lille vovve. Det är så svårt att förstå att han är borta för gott. Hans koppel hänger kvar på sin plats i hallen och hans korg och filt är kvar bredvid min sida av sängen i sovrummet. Jag har inte hjärta att ta bort den ännu. Den får stå så länge, dock har jag bestämt att den får tas bort den dagen vi lämnar lägenheten om ett par veckor. Då påbörjar vi något nytt i livet och ibland kan det vara bra att lämna vissa saker bakom sig. Dock får nog kopplet hänga med ett tag till…

Har var med mig halva livet. Varje dag i nästan 15 år har jag gått en morgonpromenad med honom. Det kändes riktigt konstigt i morse när man kunde gå rakt ut genom dörren utan att behöva säga “jag måste gå ut med voffe först”. Sen när vi kom hem så var det ingen som mötte mig vid dörren…

Jag vet att jag tagit rätt beslut och nu när jag tänker på honom så ser jag honom springa emot mig när jag kommer in genom ytterdörren. Denna glada lille vovve som älskade son matte och jag som matte älskade honom.

Han är saknad och det är så tyst här hemma. Vi har tappat en familjemedlem som varit med så länge. Dock är det så livet är. Det sker förr eller senare.

Så ni som tänker på att skaffa husdjur. Tänk på att det är ett svårt beslut att ta någon dag i djurets liv, men oftast för dess bästa.

Saknar dig min lille voffe! Alltid i mitt hjärta!

Ni får ursäkta mitt dåliga bloggande. Har inge direkt lust just nu pga. allt som har hänt osv. Kommer nog igång igen nästa vecka eller så. Jag tror nog att ni förstår…

Liz

Rasmus 2002, då 7 år gammal!

Vid halv tre tiden i eftermiddags tog vi farväl av min lille älskade voffe. Allt gick lugnt och stilla till och det gick fort.

Jag har haft ångest över detta, men det gick bra när det väl skulle ske. Har oroat mig så över detta och att jag kanske inte skulle klara det, men det gjorde jag och jag är stolt över mig själv för detta.

Min lille voffe har det så mycket bättre nu uppe i himlen hos min pappa. Jag hoppas verkligen att de ses igen där uppe bland molnen och går på en jaktrunda i molnens värld!

Jag saknar dig Rasmus, min älsklingsvoffe! Det är tomt här hemma. Kommer för alltid sakna dig och än så länge hänger ditt koppel kvar i hallen på sin vanliga plats. Korgen står kvar i köket där du lämnade den i eftermiddags. Jag har inte förmått mig att flytta på den ännu. Dock så har din mat och vattenskål blivit rengjorda och dina kompisar Molly och August äter och dricker nu ur dem. Så de kommer länge stå kvar på sin plats och användas vidare!

Saknar dig älskade voffe!

Din Matte

Är tillbaka på jobbet just nu. slutar en timme tidigare i morgon bitti. Kollegan kommer och löser av mig en timme tidigare pga. det som ska ske under dagen. Det lär blir en tuff dag, men det som kall ske är ett måste.

Mitt humör har gått upp och ner hela dagen idag och ibland har det  varit riktigt jobbigt. Jag måste ändå erkänna att jag nu har vant mig vid tanken att vovven inte kommer finnas mer efter i morgon. Har suttit och tittat på honom från och till idag och jag har inte kunnat göra annat än att le och minnas allt bra vi har haft genom åren. Vi har varit med om mycket tillsammans och det är de minnena som man får komma ihåg.

I övrigt så har jag tänkt en del på morgondagen och vad som kommer hända. Jag hoppas att jag är stark nog att vara med inne i rummet när han ska få somna. Beslutet är taget i vilket fall som helst.

Jag har en liten klump i magen hela tiden och det är väl förklarligt.

Samtidigt så tänker jag lite på framtiden. Kanske känns fel att prata om hur det kommer bli efteråt, men vad ska man göra. Som det är nu så kan han knappt lämnas ensam hemma utan att det blir något på golvet. Det fungerar inte för oss längre och jag kan inte hjälpa att se fram emot att få slippa detta “elände” som man kanske kan kalla det.

För hundens skull så gör vi nu detta för honom. Det ska bli slut på det hela.

I nu 14, snart 15 år så har vi sällskapat, han och jag. Han kommer finnas med mig i mitt minne hela livet. Kommer komma ihåg allt fint vi hade tillsammans. Detta är bara en del av det liv man väljer med ett husdjur. Slutet kommer alltid någon gång och nu är det dags för mig att värdigt få ta farväl av en älskad vän. Vi har åtminstone den lyxen att vi kan bestämma över det. Något som inte människor kan göra.

Ledsen att ni får läsa mina känslomässiga inlägg i bloggen, men det är enklare än att prata om det ibland.

Jag bloggar nog snart som vanligt igen!

Kram på Er!

Liz